Här nedan hittar du några exempel på hudproblem som kan drabba hundar. Vissa problem ger mycket likartade symptom, varför det ofta är en bra idé att ta hunden till en veterinär istället för att försöka diagnostisera på egen hand. En veterinär kan till exempel granska hud- och hårprover i mikroskåp och göra bakterieodlingar.

Atopisk dermatit

Atopisk dermatit är en allergisk reaktion. Det är vanligt att de första symptomen uppstår på tassarna eller i öronen, och sedan sprider sig till andra delar av kroppen. Huvudet, armhålorna och ljumskarna är vanliga platser för atopisk dermatit. Dermatiten är irriterande för hunden, vilket brukar leda till att den slickar och biter på de utsatta ställena, och försöker klia huden mot möbler och andra föremål.

Vad hunden är allergisk mot varierar från en individ till en annan. Det kan till exempel röra sig om allergi mot pollen, dammkvalster eller hudflagor från andra djur.

Symptomen kan mildras med allergimediciner, men bäst är förstås att försöka minska hundens exponering för det den är allergisk emot.

Svampinfektion i huden

Om hundens hud och päls ofta blir blöt och inte får torka mellan gångerna ökar risken för svampinfektioner. Tassarna och insidan av hundens ben brukar vara särskild benägna att drabbas. Svampinfektioner kan irritera hunden och huden kan rodna.

Om en hund får svampinfektioner som är svåra att behandla eller svampinfektioner som återkommer gång på gång kan det vara ett tecken på ett underliggande hälsoproblem, särskilt om man redan har vidtagit åtgärder för att hundens hud och päls ska få torka ordentligt efter varje gång den blivit blöt. Då kan en mer omfattande hälsoundersökning vara motiverad för att utröna vad den underliggande orsaken är.

Furunkulos

Furunkulos är en böld som utgår från en hårsäck. En typisk plats för furunkulos är mellan tårna samt på andra delar av tassen. Furunkulos på läpparna eller hakan är också förhållandevis vanligt.

Vissa hundarter, bland annat rottweiler, tax, bulldog och boxer, har en ökad benägenhet för att drabbas av furunkulos. Vad denna ökade risk beror på är fortfarande oklart, men det finns vissa indikationer på att det skulle kunna finnas en koppling till ett ärftligt ämnesomsättningsproblem.

Juvenil pyodermi

Det här är en hudinflammation som drabbas valpar, huvudsakligen sådana som är mellan sex och tio veckor gamla. Vid misstanke om juvenil pyodermi ska man kontakta veterinären direkt, för denna sjukdom kan på några få dagar utvecklas från milda symptom till livshotande problem.

Första symptomet på juvenil pyodermi brukar vara små varfyllda blåsor på valpens huvud. Nosen, läpparna, öronen och området kring ögonen brukar vara särskilt illa drabbat. När man först noterar blåsorna brukar hunden i övrigt verka frisk och pigg, så många drar sig för att söka veterinärvård och väljer att avvakta. Detta är ett misstag, eftersom juvenil pyodermi blir svårare att behandla ju längre sjukdomen får fortskrida.

Om valpen inte får korrekt behandling direkt efter att blåsorna börjat visa sig på huvudet sprider de sig vidare till andra delar av kroppen, framförallt buken, tassarna och de ytter könsdelarna. Honhundar brukar få blåsor vid slidöppningen medan hanhundar drabbas vid förhudsmynningen. När sjukdomen når detta stadium börjar man märka att valpens allmäntillstånd också försämras. Det är också vanligt med svullna lymfkörtlar som en reaktion på infektionen. Vid det här laget brukar de flesta hundägare inse att hunden omedelbart ska tas till veterinär.

Obehandlade blåsor kan utvecklas till rejäla bölder. När sjukdomen har nått detta skede är den mycket svårare att behandla än om rätt behandling sätts in tidigare.

Armbågsvalk

En hund som ligger mycket på hårda underlag nöter på sina armbågar och kroppen reagerar genom att göra huden på armbågarna tjockare. Ibland faller också pälsen av och pigmenteringen i området mörknar. En valk bildas – en armbågsvalk.

Armbågsvalk behöver inte vara ett problem för hunden, men en armbågsvalk kan drabbas av sprucken hud och dessa sprickor kan bli infekterade. Tunga hundar är mer troliga att utveckla armbågsvalk än lättviktiga hundar eftersom de lägger mer vikt på sina armbågar.

För att förebygga armbågsvalk ska man se till att hunden har mjuka underlag att vila på – helst på alla favoritplatserna i hemmet. Att hunden har en fantastisk hundsäng i köket hjälper till exempel föga om hunden tillbringar hela dagen sovandes på det stenhårda golvet innanför ytterdörren.

Om du noterar att huden på hundens armbågar har blivit torr och hård, smörj den med mjukgörande salva eller olja. Om det bildas sprickor som blir inflammerade, kontakta veterinär.

Parasiter

Det finns många olika parasiter som kan leva på eller i hundens hud, bland annat löss, loppor, fästingar, kvalster och skabb. Vissa parasiter kan man se tydligt med blotta ögat, medan andra bara märks genom de symptom de orsakar – till exempel hudirritation och klåda.

Det är bra att ha för vana att regelbundet kolla sin hunds hud och päls så att man upptäcker symptomen på ett tidigt stadium, innan det har hunnit utvecklas till ett stort angrepp. Tänk också på att enstaka fästingar inte nödvändigtvis irriterar hundens hud, så det är inte alls säkert att de avslöjas genom att hunden kliar sig eller slickar sig. Även fästignar som inte irriterar huden kan sprida allvarliga sjukdomar, så under fästingsäsongen gäller det att vara extra uppmärksam.

Eftersom många hudparasiter ger likartade symptom kan det bli nödvändigt att ta hjälp av en veterinär för att ställa rätt diagnos.