Papegojsjukan är en sjukdom som kan drabba både fåglar och människor, och som är smittsam från fågel till människa och vice versa. Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydophila psittaci och alternativa namn på sjukdomen är psittakos eller psittacosis.

Hos människan har obehandlad papegjosjuka en dödlighet på cirka 20%.

Bakgrund

De första sjukdomsfallen diagnostiserades hos människor som varit i kontakt med infekterade papegjor, därav namnet papegojsjuka trots att vi idag vet att många andra fågelsorter också kan drabbas av C. psittaci.

År 1879 skrevs den första vetenskapliga artikeln om sjukdomen, efter att en ovanlig sorts smittsam lunginflammation drabbat sju personer i Schweiz som varit i kontakt med tropiska sällskapsfåglar. Namnet psittacosis började användas från och med år 1893.

Under 1800-talets sista årtioende och 1930-talets första tre inträffade många allvarliga utbrott av papegojsjuka hos människor i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Alla hade koppling till papeojor eller andra exotiska fåglar. År 1938 rapporterades 174 fall av papegjosjuka hos människor och dödligheten hos dessa låg på 20%. När gravida kvinnor drabbades var prognosen betydligt sämre, med en dödlighet på 80%.

Så småningom blev utbrott av papegjosjuka mer ovanligt, bland annat tack vare förbättrad kunskap om hur sjukdomen smittar och den framväxande användningen av antiobiotika (och då särskilt tetracykliner) inom vården. Läkarna fick också bättre diagnostiska verktyg till sitt förfogande för att särskilja papegojsjukan från andra typer av lunginfektioner.

Är det bara människor och fåglar som kan smittas?

Nej, människan är inte det enda däggdjur som kan infekteras av C. psittaci utan denna bakterie har även påträffats i nötkreatur, får och gnagare. Bakterien är dock absolut vanligast i fåglar.

Vilka fåglar kan smittas av papegjosjukan?

Den bakterie som orsakar papegjosjuka har isolerats från ungefär 460 olika fågelarter spridda över 30 olika ordningar.

När människor smittas är det ofta från papegjor, parakiter och kakaduor, medan kanariefåglar och andra finkar verkar vara mycket mindre troliga att bära på smittan.

Vissa fåglar, bland annat ankor, kan bära på smittan utan att visa några symptom på sjukdom.

Finns papegjosjuka i Sverige?

Papegjosjuka är en ovanlig sjukdom hos människor i Sverige men den förekommer. Under ett normalt år diagnostiseras ungefär tio personer med papegojsjuka i vårt land, men ibland inträffar toppar. I början av år 2013 skedde till exempel ett utbrott där 23 personer diagnosticerades i Skåne och Kronoberg. Under vintern 2014/2015 inträffade ett annat utbrott då åtta diagnoser ställdes mellan november och januari. Av dessa åtta fall befann sig sex stycken i Västra Götaland och de smittade personerna hade alla varit i kontakt med avföring från vilda fåglar.

Hur smittar papegjosjuka?

När människor smittas av papegjosjuka sker det vanligen genom inandning av bakterien, antingen vid direktkontakt med en infekterad fågel eller genom att man andas in partiklar från smittat damm eller fågelavföring. Bakterierna sprids via sekret från fåglarnas luftvägar och via deras avföring. Hantering av smittade fåglars fjädrar utgör en riskfaktor.

Under perioden 1987 – 1996 rapporterades cirka 800 fall av papegjosjuka hos människor in till Centres for Disease Control and Prevention (CDC) i USA och av dessa berodde nästan alla på smitta som kom från sällskapsfåglar, inte från vilda fåglar eller fåglar som odlas inom matindustrin. I en majoritet av fallen kom smittan från just papegojor.

Symtom

Symtom hos fåglar

• Diarré
• Avmagring
• Trötthet
• Nedsatt mental förmåga

Symtom hos människor

Människor som drabbas av papegjosjuka drabbas av influensaliknande symptom som kan leda till lunginflammation. Hög feber, frossa och huvudvärk är vanligt. Om luftvägssystemet angrips får man hosta och andningssvårigheter.

Bakterien kan sprida sig i kroppen och då får man symptom från de infekterade organen, till exempel hjärta, lever och matsmältningssystemet. Infektion av matsmältningssystemet kan till exempel orsaka buksmärta och tarmproblem.

Gravida kvinnor är särskilt känsliga för papegjosjuka och har en ökad benägenhet att drabbas av allvarliga komplikationer som hepatit, njurinsufficiens och sepsis. Förlossningen kan ske för tidigt.

Inkubationstidstiden hos människor varierar vanligen från 5 till 14 dagar, men är hos vissa patienter uppemot en månad.

Diagnosering

Det har tidigare varit svårt att diagnostisera papegjosjuka i labbet, men numera finns det en metod tillgänglig där PCR (Polymerase Chain Reaction) används för att upptäcka smittan i ett vävnadsprov. PCR-tekniken gör det möjligt att upptäcka DNA.

Serologidiagnostik kan användas för att upptäcka antikroppar mot C. psittaci.

Behandling

Många vanliga antiobiotika, till exempel penicillin, fungerar inte för att behandla C. psittaci eftersom bakterien saknar cellvägg. Däremot brukar doxycyklin (ett tetracyklin-antibiotikum) respektive azithromycin fungera för behandling av både fåglar och människor. Hos fåglar behöver behandlingen vanligen pågå i över en månad.

Hos människor brukar milda symptom på papegjosjuka kunna behandlas med en tiodagarskur av tetracyklin, till exempel doxycyklin. Sjukare patienter behöver en längre behandlingstid och kan behöva få tetracyklinet intravenöst. Även efter att febern avtagit kan behandlingen behöva fortsätta intravenöst i uppemot två veckor.

Är papegjosjukan anmälningspliktig?

Ja, papegjosjukan är anmälningsplikt i Sverige i enlighet med smittskyddsförordningen (2004:255).